fredag 30 november 2012

Makin' love in mama's room, takin' all I can from you, and when you go, go, go, oh, oh, oh, go, go, go, oh, oh, oh.

Hej. Här har man ju inte uppdaterat på ett tag. Eftersom systemkameran är sönder finns det ingen inspiration att fotografera direkt. Mobilkameran är inte den bästa.
Jag har två projekt som jag fortfarande håller på med som jag kommer visa snart. Ena blir klar imorgon! Ungefär hela hösten har jag varit på praktiken på Riksteatern, förutom de två senaste veckorna då jag har varit i skolan och gått på Dekorationsmåleri B. Resultatet av det jag gjort där visas imorgon.
Under tiden visar jag inspirationsbilder på inredning och hem. Jag har en sådan enorm längtan att ha mitt eget ställe där jag kan måla och inredan precis hur jag vill!






Alla bilder är hämtade från min Pinterest. Källorna dyker upp om ni klickar på bilderna, på Pinterest alltså. Hojta gärna till om ni också har Pinterest! Jag följer tillbaka.

Följ mig på instagram för att se vad jag har för mig på dagarna!

söndag 11 november 2012

Att våga gå mot strömmen


I fredags hade vi Nationella Proven i Svenska B. Såhär löd min muntliga presentation:

Text 1:

Från artikeln ”Facebook kan påverka jobbchanser”:

Klä dig för jobbet du vill ha, inte det du har, lyder ett talesätt. Kan man klä sig hur man vill på jobbet? Leda ett affärsmöte med japaner medan du är klädd i röda badshorts? Om det är så du vill vara klädd, byt jobb till badvakt. 

Vid jobbsökande kan chefer kolla upp ens privata liv på sociala medier och därifrån påverka beslutet om anställning. Bilder på hur man uppför sig och hur man klär sig kan orsaka tvivel om man passar för jobbet. Artikeln nämner Niklas Lundengård som har en tydlig personlig stil, men fått nekade av jobb. 

”Oblyga människor med en egen stil möts med skepsis i många branscher.””Förutom sitt ljusa långa hår, som han beskriver som en symbol, har Niklas Lundengård även en del tatueringar och så gillar han trasiga jeans. Något han kommer att fortsätta med oavsett vilket arbete han söker.” - Av Anna Möller, Upsala Nya Tidning 19.4.2010

Hur långt får man gå med den personliga stilen? Finns det gränser?Mycket beror på omständigheter, åt vilket företag man jobbar åt och vilken bransch man är i. I en klädesbutik är det accetabelt med egen stil, det till och med uppmuntras för att kännas mer avslappnat för kunderna och även få en mer känsla av åt vilken målgrupp butiken vänder sig emot.Inom arbete dras gränsen för stil vid rasism och kränkande budskap. Men ute på gatorna går människor med nazistiska symboler på kläderna utan att några större konsekvenser sker. De bryr sig inte. De går mot strömmen, trots att deras budskap är fel i våra ögon.

Text 2:Låten ”Bara döda fiskar flyter med strömmen” av Caj Karlsson, 2006.

Vi utan hakkors och hatbudskap då? Borde inte vi ännu mer våga ha på oss det vi vill?Att våga slita sig loss från själlösa trender och den gråa alldagliga folkmassan. Bara döda fiskar flyter med strömmen, sjunger Caj Karlsson, som jag har valt som andra text. 

”Jag struntar i regler, seder och bruk

Att älska är allt man behöver för att inte bli sjuk

Jag fattade mod, tog livet tillbaka

Kasta mitt ok av tystnad och försakan” sjunger han vidare.

Varför klär de flesta sig likadant? För att det är okomplicerat eller man har inget stort intresse för mode. Men oftast handlar det om människofruktan. Rädsla för andras åsikter, att inte bli accepterad.

För 4 år sedan klädde jag mig som de vänner jag hängde med, för att jag ville vara kvar i deras gäng och bli sedd. Men det slutade med att jag drogs mellan barndomsvänner och ”de som alltid hängde på McDonalds med rufsiga luggar och cigg”. Min vän sen lekis kallade mig falsk. För 3 år sedan slutade jag bry mig. Jag färgade håret rött, blev galen och slutade vara en död fisk. Folk sa att de gillade mig, för att jag har min personliga stil. 

Jag håller med Caj. Det som kommer fram i låttexten är rätt klart, skribenten känner sig mer levande av att strunta i samhällets regler och följa sina drömmar. Att våga gå mot strömmen mår man bättre av.De sista raderna Caj sjunger lyder: 

"Och inte fan är jag död och inte heller någon fisk

Nej, även om det finns på papper att jag inte är frisk"