Wanderlust//kan man komma bort från detta kalla ikea-land nån gång då??

"Travel isn’t always pretty. It isn’t always comfortable. Sometimes it hurts, it even breaks your heart. But that’s okay. The journey changes you- it should change you. It leaves marks on your memory, on your consciousness, on your heart, and on your body. You take something with you… Hopefully, you leave something good behind."
Anthony Bourdain 

 Imagine if we one day decided to buy a plane ticket to London. One day, when Stockholm is grey and we’re tired of everything. We just do it, only for the weekend.
 We rush home to pack a passport, toothbrush and mascara. Then we take the express-train, wait an hour or two on the flight. And then we’re there.
 We decide to have dinner at Oxford Street, for it has already become night. We check into a cheap hotel and fall asleep almost instantly. First, we laugh at how crazy we are, that we dared to go away just like that without saying anything.
 In the morning I take a shower and use the hotel’s small shampoo bottles. Only thinking about what we should eat for breakfast. Underground to Liverpool Street, we choose a small café with outdoor seating. Because it is warm enough to drink coffee sitting at a round table on the sidewalk.
 After egg & bacon we go to Brick Lane, to all second hand stores. Leather shoes, ugly sunglasses and floral dresses we select. Maybe we need to buy a suitcase to carry everything. We had none with us. After hours of Brick Lane’s narrow sidewalks we change outfits at the hotel. One night in the city lights is waiting for us.
 At the pub where we drink draft beer we admire the British boys and fall secretly in love with their British accents, curly hair and courtesy.
 A text message from home: “I haven’t got hold of you. Where are you??”
I reply: “In London :)”.

Att längta "hem"

Jag vet vad jag vill med livet. Jag vill så mycket och har så många drömmar att mina tankar exploderar in i varandra.

Men jag hade en stabil 5-års-plan, så säker att vad skulle kunna komma ivägen att jag inte håller den? År ett ta studenten och hitta ett arbete på heltid. År två jobba som målarlärling och fika med vänner och drömma mig bort. År tre börja på dekorationsmåleri skola och bo i min egna slitna lägenhet i Norrköping. År fyra fortsätta utbildningen och fika med nyfunna vänner. År fem flytta till Tyskland och känna mig hemma.

Men efter ha varit i Tyskland över nyår och träffat släktingar, dansat på klottriga klubbar och druckit öl, slog det mig. På tåget på väg hem, innan jag skulle gå av och byta tåg i Hamburg, sprack min plan.
Jag vill ju inte alls vänta FEM ÅR innan jag kan känna mig hemma. Jag vill inte stå ut med dyra luncher, 100 kronor för gin&tonic, svartklädda människor som springer överallt, ställen som stänger kl 3 och man måste vara gammal för att komma in när allt man vill är att dansa. Inte det här i FEM ÅR.

Man har vänner från andra länder som lovprisar Stockholm och tycker allt är "sååå mysiiigt" och alla kaféer och all fika och människorna är sååå trevliga, snygga, stiliga. Så står man bredvid och nickar, ler, men istället tänker man "visst visst." hjärtat liksom längtar bort och man planerar sin flykt från den gråa staden när de andra instagrammar över en latte.

Men så kommer tvivlet ändå. Sommarkvällar i Vitabergsparken med picknick, båten till Gröna Lund, promenader på Södermalm. Vinter i Gamla Stan. Det gör Stockholm värt, det som håller fast mig.
Fast så går man längs Slussen, det snöar iskorn och sucket kommer utan förvarning. T-Centralen, rusningstid en fredag vid lönehelg, sucket igen. Lördag kväll, går förbi Sturehof och alla är klädda i päls, grått beige svart.
Om jag suckar i denna stad, då mår jag väl inte bra här? Jag vill inte sucka, inte ha den där tunga känslan i bröskorgen.

Kanske att jag en dag kommer älska Stockholm. Men jag måste få åka bort, liksom utanför Sverige, uppleva andra människor, platser, kulturer. Kanske måste man sakna det innan man kan uppskatta det.
Utbildning då? Jag håller alternativen öppna. Kanske jag går på grafisk design-kurs i Florens ett år, eller målar i Paris ett halvår. Kanske hittar jag något i Tyskland med en gång.
Vad som helst, bara jag får åka bort.
Min plan nu: Ta studenten, hitta jobb, skramla ihop pengar och dra fort som tusan härifrån. Sen får vi se vad händer.

Lyckliga jag, Hannover 2011.

TRANSLATION:
I had a 5-year-plan, but getting so tired of Sweden. I just wanna run away as soon as possible to Germany. So we'll see what happens in the future.

love is a crime.

I dreamed about Benedict Cumberbatch. That he one day knocked on my door. But I couldn’t open, I hid behind my door and said to my brother to open.

I heard Benedict’s deep voice ask him: “Hi, is Isabella home?” My brother checked if I was in my room and asked me why I hid behind the door. I answered: “He can’t see me like this! I’m only wearing a bath robe!”

But the real reason was, before he knocked on my door, I saw him outside my window… holding a gun. Not a small one. A big gun.

When he left my home I saw him outside the window and when our eyes met, I knew I had to run for my life.

Benedict Cumberbatch was trying to kill me. Benedict. Cumberbatch. Saw. Me. In. A. Bath. Robe. 

Oh why, Ben? Why? Is it really a crime to love you too much?

THIS man tried to kill me. What an honour!

silverstänkta tygskor på teatergolv

Tänkte visa min nya praktikplats. Sen förra veckan torsdag har jag börjat på Riksteatern! Och mitt första projekt var att måla en trappa. Som faktiskt ska användas i musikalen Jesus Christ Superstar. Tänk, Ola Salo kommer springa upp för den.
Så all dekor ska se ut som att det är i en gammal nerlagd verkstad. Brandstegarna har inte jag gjort, det är en man vid namn Mischa som springer omkring med nerstänkt rosa jeansskjorta. Aldrig sett nån arbeta snabbare med en pensel.
Jag trivs så bra än så länge. Allt gulligt folk som hälsar och frågar och skänker mig T-shirtar och som faktiskt ger mig en massa komplimanger. Jag hoppas jag stannar här länge.

TRANSLATION:
I have an new internship place, working at a theatre. Everyone is so nice to me and say cute things. I feel comfortable here and hope I can stay here for a long time.

decorations

En del verk jag har jobbat med i skolan. Jag går en kurs som kallas Dekorativmålning A, och ungefär sånt här får man lära sig. Sex timmar i veckan står man och doppar penseln i färg, målar streck, suddar ut med en svamp och bli fascinerad av resultatet. Hoppas jag kommer få jobba med sånt här en lång tid framöver i mitt liv.

TRANSLATION:
Some stuff I learned to paint in school. Could do this forever.

för långa romaner och klottriga idéer som förmodligen kommer knycklas ihop och kastas bakom min rygg

Jag är en otroligt glad tjej idag. Länge länge har jag letat efter en fin, gammal skrivmaskin. Och idag hittade min mamma den på en loppis för ynka 300 kronor. Det bästa är ju att den fungerar! Är helt kär i den. Nu står den på mitt skrivbord och jag kan liksom inte låta bli att titta på den var tionde minut. Åh.

TRANSLATION:
My mom found a type mashine today. I'm so happy! It's really beautiful and old, and it works!

att träffa Albin Flinkas.

Dog och hamnade i sjunde himlen 73 gånger om. 
Måste tänka på andningen.
Febriga kinder, så heta och blossande röda.
Knäsvag och en ilande känsla i magen och nästan så att man ville spy.
Gåshud av bara tanken.
Att det verkligen hände. Idag. 
Vi stog där och velade ska vi verkligen gå fram, nej jag vågar inte men gör du det nejmen jag vågar inte jag heller och jomen kom igen nu, nu går vi fram.
Och så stog vi där så blyga och han log så stort och hejhej på er! Stammande fick vi knappt fram att vi tycker du är så helt underbar. 
Och han tackade och räckte fram en hand för att hälsa på mig och dumma pennan som var iväg och hans armar runt, hans lena skjorta under min ena hand och jag kände hans värme. 
Gav ifrån mig ett fniss och tryckte honom till mig lite extra.
Han gav oss varsin kram och vi kunde inte fatta det och vi rabblade snabbt upp att du är så duktig och vi har sett dig flera gånger.
Sen försvann han ett tag typiskt de andra att tränga sig i mellan och sen snabbtsnabbt fråga vi vill ha din autograf och han jamen sjävklart.
Han undrade vad han skulle skriva och jag sa skriv nånting fint och han frågade efter våra namn och vi dog på fläcken båda två. 
Medan han skrev förklarade han att han skriver så slarvigt ni ser säkert inte vad det står och vi nejdå det gör inget.
Och har ni sett Hair? närdå? IKVÄLL! Nej, men vi ska se, snart! och så gick han iväg och vi rusade ut och andades fortfort och skrek högt av glädje.

pusshej.