Min nya rumskamrat: en hårboll

Detta är Heimer. Han är sex, snart 7 år och är väldigt fluffig. Han gillar att bli klappad på magen och har inget emot att jag håller hans tass när jag somnar. Han har väldigt mycket att säga, dock så mjauar han lite konstigt. Han är min nya rumskompis och vi gillar varandra väldigt mycket.
 

Att känna någon

Det är som att man letar efter den där radiokanalen. Man rattar in och får direkt in rätt frekvens. 87,5. För vissa är det så lätt att hitta denna frekvens med en gång. 

Men andra letar efter denna. De vrider höger, höger, vänster, nej det var för långt, höger igen, vart tog den vägen? ah här är den. 

De rattar fram och tillbaka utan att egentligen veta vad de vill lyssna på. Sedan hittar de 87,5 och de gillar musiken som spelas. Så de stannar på den. De har på radion i bakgrunden, inte så att det stör, medan de lagar mat. 

Men vi skruvar upp volymen så att trummor och cymbaler ljuder över hela lägenheten och väcker grannarna.

Selfies (period: vinter)

Här kommer en rad selfies på mig under vinterns gång. Just nu är jag i ett bra läge, där jag accepterat att det är såhär jag ser ut och hur fabulös man kan se ut med fransförlängning.

I november klippte jag håret väldigt kort. December fick jag träffa söta taxen Steve.

I januari åkte jag pulka och kände mig som en snögubbe.

Sen skaffade jag äntligen fransförlängning efter 3 månader utan (!).

Photo shoot: AMANDA

I höstas fick jag äran att fotografera Amanda från Linköping. Hon berättade att hon aldrig gjort sådant här förut och var lite nervös. Men jag tyckte hon var en naturbegåvning och förstod snabbt vad jag ville. Sen är jag lite avundsjuk på hennes vackra röda hår, som är naturligt. Platsen för fotograferingen var vid Ekenäs Slott. Jag hoppas att jag får turen att fortsätta sammarbeta med henne.

(Jag bloggar via appen Blogger från min iPad och hoppas allt ser ut som det ska. Min dator är tyvärr inne på reparation, då den bestämde sig för att dö plötsligt.)