Livet får inte vara utan poesi

Häromdagen gick jag till biblioteket och lånade tre poesiböcker för att få lite djup i vardagen. Och så syns mina fina Rayban glasögon som jag tyvärr har allt för sällan på mig. De är ju rätt tuffa.

En klassiker, får se hur bra den är.

Ur "Rysk poesi". Den läser jag just nu och är helt förtrollad över de vackra dikterna. 

Ur "Ett drömspel".


Här får ni en dikt från Anna Achmátova:

Jag knöt händerna under min slöja.

"Varför är du så blek just idag?"

Det är därför att jag i mitt vemod

berusade honom med sorg.

Så han vacklade. Hur skall jag glömma

hans mun som förvreds som i kramp?

När jag sprang nerför trappan som tyngdlös,

när jag sprang till den port han nyss stängt.

Och jag skrek med ett flämtande: "Stanna!

Det var lögn. Och jag dör utan dig!"

Men då log han blott, skrämmande sakligt:

"Du blir kall här i blåsten, gå in."

Vad jag bryr mig är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig

Om man inte har så mycket att göra kan man alltid blåsa såpbubblor inomhus och försöka ta kort på dom, fast det är ju inte så enkelt kom jag på. Och efter det kan man äntligen börja med en beställning från en kär vän som ska vara klar snart. Så det lilla ni ser är bara en skiss, det kommer bli en stooor tavla sen. Kära nån, vad svår den är att rita. 


Dagens tidsfödrivs-låt

svenska hjärtan tinar aldrig när dom väl har frusit

Lite vår skulle sitta fint. Att gå under de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården medan solen skiner och man har på sig sina favoritsolglasögon och man är bara så lycklig. Det önskar jag mig nu.


Fin låt.

We make believe that our hearts are never shot and somehow you've convinced me that I'm pretty when I'm not.

För några dagar sen hade jag en bra hårdag. Sådär önskar jag ha håret varje dag. Om man bara hann och orkade på mornarna.

We can call him Ric

Min senaste teckning på en väldigt vacker gitarrist. Dock är jag inte helt nöjd med den, but well.

Det är bara att fortsätta på den tills man känner sig nöjd.

att stanna tiden

Mitt senaste konstverk, som känns rätt galet. Sjuan ni ser vid tåget, det är en hissknapp som jag tryckt in i duken. Fadern min hittar hissknappar då och då som han skänker mig. Sånt är lite kul, att man hittar dessa knappar lite var som helst. Allra helst skulle jag vilja ha en STOPP-knapp. Bara att hålla ögonen öppna.

Det är rätt spännande att vara hantverkare. Idag när jag målade väggar, doppade rollern i färgburken, tog upp den och skulle börja rulla, då kom en stor färgklick kom emot mig och "splat!" hamnade på kinden. Och lite senare även i håret. Det lustiga var att jag såg dom attackera mig.

Peace.

En Minolta

Den här kameran hittade pappa gömd i garderoben, legat där i den mörka väskan i årtionden. En systemkamera från tidigt 90-tal, med extrablixt och macroobjektiv och ett till spännande objektiv. Jag är verkligen ingen kameraexpert, så jag vet inte exakt vad modellen heter (orkar inte gå och kolla) eller hur den fungerar.

Men en dag ska jag traska till fotoaffären och skaffa batteri och rulle. 

Tänk vilka fina resor den ska få komma med på. Till Paris i vår, på picknick, till stranden och allt möjligt jag kommer hitta på när våren kommer och allt blir mycket färggladare.