Dog och hamnade i sjunde himlen 73 gånger om.
Måste tänka på andningen.
Febriga kinder, så heta och blossande röda.
Knäsvag och en ilande känsla i magen och nästan så att man ville spy.
Gåshud av bara tanken.
Att det verkligen hände. Idag.
Vi stog där och velade ska vi verkligen gå fram, nej jag vågar inte men gör du det nejmen jag vågar inte jag heller och jomen kom igen nu, nu går vi fram.
Och så stog vi där så blyga och han log så stort och hejhej på er! Stammande fick vi knappt fram att vi tycker du är så helt underbar.
Och han tackade och räckte fram en hand för att hälsa på mig och dumma pennan som var iväg och hans armar runt, hans lena skjorta under min ena hand och jag kände hans värme.
Gav ifrån mig ett fniss och tryckte honom till mig lite extra.
Han gav oss varsin kram och vi kunde inte fatta det och vi rabblade snabbt upp att du är så duktig och vi har sett dig flera gånger.
Sen försvann han ett tag typiskt de andra att tränga sig i mellan och sen snabbtsnabbt fråga vi vill ha din autograf och han jamen sjävklart.
Han undrade vad han skulle skriva och jag sa skriv nånting fint och han frågade efter våra namn och vi dog på fläcken båda två.
Medan han skrev förklarade han att han skriver så slarvigt ni ser säkert inte vad det står och vi nejdå det gör inget.
Och har ni sett Hair? närdå? IKVÄLL! Nej, men vi ska se, snart! och så gick han iväg och vi rusade ut och andades fortfort och skrek högt av glädje.
pusshej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
eller vad tycker du?