Min fina rödtottsvän Emily hittade några gamla vykort hemma hos sig som hon tänkte att jag kanske skulle gilla. Och det gjorde ju jag förstås. De är hur fina som helst och har en massa text som man kan knappt läsa för det är så fint och litet skrivet.
Från 1939, åh.
De ska jag kanske hänga upp på väggen eller bara låta dom vara framme. Får se.
pusshej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
eller vad tycker du?